Idag har jag och min kära Jo Eigil varit förlovade i ett år. På denna dag för ett år sedan befann vi oss i Bwindi Impenetrable National Park i södra Uganda där vi just hade sett vilda bergsgorillor, när han gick ned på knä. I detta blogginlägg vill jag berätta om varför Jo spenderade flera månader med att leta efter en förlovningsring i vitt guld-  utan diamant. Jag vill skriva om diamanter från Afrika.

Diamantproduktion i Afrika

Sedan den senare delen av 1800-talet har de flesta diamanter utvunnits i Afrika. Tillsammans producerar idag 10 länder 99 % av världens diamanter (sett till volym) och 97% av det totala värdet av ädelstenarna. Beroende på hur en räknar så är sju eller nio av dessa tio, Afrikanska länder och inkluderar enligt geology.com Botswana, Angola, Sydafrika, Namibia, Zimbabwe, Lesotho, Sierra Leone, Tanzania och Guinea.

Andra diamantproducerande länder i Afrika är enligt World Diamond Council Centralafrikanska Republiken, Liberia, Republiken Congo, Demokratiska Republiken Congo (DRC) och Elfenbenskusten (jag själv vill passa på att lägga till Ghana). Det har berättats om att diamanter från det konflikthärjade Elfenbenskusten flyttats över landgränser och sålts som ”konfliktfria” långt innan FN lyfte handelsförbudet av diamanter från landet i 2014.

LÄS OCKSÅ: Vårt miljövänliga bröllop – idag har vi varit gifta i ett år

Konfliktdiamanter / Bloddiamanter

Bloddiamanter är en term som refererar till diamanter som utvinns för att finansiera en väpnad konflikt. Dessa diamanter har fungerat som bränsle på elden i flera inbördeskrig i Afrika (Angola, DRC, Liberia och Sierra Leone är kända exempel), krig som enligt Amnesty International har dödat närmare 4 miljoner människor. På bakgrund av detta implementerades Kimberlyprocessen med syfte att hindra flödet av konfliktdiamanter i 2003. Det debatteras dock fortsatt kring huruvida Kimberlyprocessen verkligen fungerar. Tänkvärd kritik är att Kimberleyprocessen inte addresserar exploatering av gruvarbetare, att diamanterna inte går att spåra till källan samt att definitionen konfliktdiamant är väldigt snäv (The Guardian publicerade en läsvärd artikel i ämnet förra året).

I denna text vill jag utvidga innebörden av begreppet bloddiamant till att inkludera andra mänskliga lidanden som inte nödvändigtvis är liktydiga med väpnad konflikt. Stämpeln ”konfliktfri” är i sig ingen garanti för att barn inte arbetar i diamantgruvan eller att omkringliggande samhällen inte tar skada  (gruvindustri generellt har en väldigt stor påverkan på miljön). En konfliktfri-stämpel garanterar inte heller att gruvarbetarna har en säker arbetsmiljö där de inte löper stor risk att gruvschakten eller gruvgångarna ska rasa in, eller att de behandlas med respekt (utan psykiska och fysiska övergrepp) och får en skälig lön för sitt hårda arbete.

Innan du köper en diamant fråga dig själv

• Är det tänkbart för mig att välja en facettslipad glasbit i stället för en diamant?
• Kan jag välja en artificiell diamant (framställd på teknisk väg)?
• Finns det någon annan typ av mineral eller bergart som är fin som jag hellre kan välja (tänk på att också på att upphovet av andra ädelstenar kan vara lika bekymmersam)?

Om svaret på alla ovanstående frågor är nej

• Kan jag välja en vintage diamant (som förvisso kan ha varit med att finansiera väpnad konflikt längre tillbaka i tiden)?
• Vågar jag chansa?
  

Det är klart att ingen har ont uppsåt när en köper en ädelsten. Men det en faktiskt gör genom att införskaffa en diamant är att acceptera att det inte går att veta hur mycket blod, svett och tårar som krävdes för att den skulle hamna på marknaden.