Haven försuras och plasten tar fiskens plats i haven grundat överfiske och en enorm plastproduktion som förväntas tredubblas till 2050. Lantbruksdjur lider igenom sina korta liv för att bli biff och skinka på våra bord. Fjällräven och isbjörnen kommer sannolikt att utrotas grundat våran dumhet och våra koldioxidutsläpp. Noshörningarna och lejonen kommer att försvinna för att rika människor ger fattiga människor en möjlighet de inte kan avslå.

Varför orkar jag ens bry mig? Medan jag försöker minska mitt ekologiska fotavtryck finns så många andra som inte kan eller vill göra en förändring i sina liv. Varför tar jag med en tygpåse när jag lämnar huset, när jag vet att det kommer att vara mer plast än fisk i haven om 30 år? Varför köper jag ekologisk mat när jag vet att massor överproducerad mat kastas varje dag? Varför sorterar jag mitt avfall minutiöst när väldigt få andra jag känner gör det? Varför är jag en vegetarian som skriver på ett upprop mot att hålla vilda djur på cirkus? Varför köper jag mina kläder på second hand och varför hoppas jag att min familj ska kunna leva helt utan att producera skräp i framtiden?

Sanningen är att jag inte kommer kunna ändra hela världen. Men jag kan välja vad jag vill lämna efter mig. Jag har lust att säga till barnen som ska växa upp när jag blir gammal, att jag försökte frigöra mig från konsumism, materialism och hänsynslösheten gentemot andra jordvarelser. Att jag inte åt den sista tonfisken i havet. Jag vill kunna säga att jag slutade använda produkter som innehåller minimala plastpartiklar som våra reningsverk inte klarar av att hantera. Att jag ville att indiska bönder skulle sluta ta livet av sig och att jag verkligen menade det.

Jag kommer aldrig kunna sluta försöka leva bättre- för jag vet för mycket. Det går inte att vända tillbaka. Och jag bryr mig: det menar jag verkligen. Men jag har fortfarande en lång väg att gå. Den som säger att det är enkelt att göra alla förändringar som krävs för att leva hållbart ljuger. För det kostar. Det kostar engagemang, tid, kraft och det kostar ofta pengar. Det är inte alla som kan unna sig det.

Ni som läser den här bloggen är bara en liten klick av de 7,3 miljarder människor som bor på den här planeten. En liten klick av alla oss som oundvikligen producerar koldioxidavtryck och skräp. Men ni är viktiga för mig, för jag tror att ni fäster avseende vid vad ni vill lämna efter er.