Hur Blackfish förändrat vårt sätt att betrakta späckhuggare i fångenskap

michal-pechardo-2157741.jpg
Foto: Michal Pechardo via Unsplash

Turisterna har till slut sagt nej. Besökarantalet har stadigt sjunkit sedan dokumentären Blackfish kom ut år 2013 och den 17 mars 2016 annonserade Sea World att de tänker sluta avla på späckhuggare. Detta innebär att de 23 späckhuggare som Sea World idag håller i fångenskap kommer att bli de sista.


De flesta av oss skulle säga nej om vi blev erbjudna att rida på en elefant under vår semester i Thailand, eftersom vi vet att dessa elefanter utsätts för svåra övergrepp när de ska tränas för att bli turistattraktioner. Nu har vi äntligen fått upp ögonen för att vi måste respektera delfiner (späckhuggare är den största arten i delfinfamiljen) på samma sätt när vi åker till USA och andra länder där delfiner används som en attraktion i temaparker. En delfin kan nämligen inte vara lycklig i fångenskap. Det finns hur många anledningar som helst till varför och det säger sig väl självt, men jag kan ju nämna ett par stycken:

🐬 Delfiner kommunicerar genom visslingar och klickljud som rikoschetterar när ljudvågorna slås mot bassängkanterna. Det blir alltså eko i bassängerna när de kommunicerar med varandra.

🐬 Delfiner har starka kognitiva färdigheter (de är smarta, tänkande och kännande varelser). Vissa tror till och med att späckhuggare är mer känslomässigt komplexa än människor, då hjärnloben som styr känslocentrat är betydligt större hos dem än hos människor.

🐬 I det vilda lever både delfiner och späckhuggare i familjegrupper med täta band. I temaparker placeras delfiner som är okända för varandra tillsammans och kallas för ”familj”.

Blackfish räddade Willy

Dawn_Brancheau_-_Riders_on_the_Storm
Dawn Brancheau var en av Sea Worlds mest erfarna tränare som dödades av späckhuggaren Talikum i 2010. Foto: Ed Schipul from Houston, TX, US – Dawn Brancheau – Riders on the Storm, CC BY-SA 2.0
seaworld_parking
Flygfotot visar parkeringen tillhörande Sea World i San Diego (markerat i rött). Det gröna strecket visar bassängen där deras späckhuggare spenderar hela sina liv.

Upprördheten som väcktes hos allmänheten när dokumentären Blackfish (som handlar om hur Sea World behandlar sina späckhuggare) kom ut år 2013 lade sig aldrig. Detta till trots för Sea Worlds massiva försök att undergräva dokumentären. Sedan premiären har antalet besökare minskat så mycket att Sea Worlds ekonomiska vinst har gått ned med 84 % , California Coastal Comission har förbjudit Sea World att avla på späckhuggare i parken i San Diego, en proposition har skrivits om att förbjuda offentlig visning av späckhuggare i Kalifornien genom The Orca Responsibility and Care Advancement (Orca) Act och Disney Pixar har ändrat slutet på sin kommande film Finding Dory. Efter dessa enorma påtryckningar väljer nu alltså Sea World att avsluta sitt avelsprogram på späckhuggare.

Detta visar att valen vi tar (no pun intended) i förhållande till vilka aktiviteter vi deltar i kan ha en enorm betydelse! Jag var på djurparken Kolmården och såg deras delfinshow för fyra år sedan, efter det bestämde jag mig: jag kommer aldrig att göra det igen. Nu vet jag att det är under min värdighet att titta på delfiner i en klorerad bassäng. Det är ju så, att om vi ska kunna förändra världen måste vi börja med oss själva.

5 thoughts on “Hur Blackfish förändrat vårt sätt att betrakta späckhuggare i fångenskap

  1. <3
    Ja, jeg tror også vi kommer til å se tilbake og tenke "hva i alle dager var det vi gjorde med dyrene?". Vi mennesker kan gjøre de utroligste ting, så lenge vi lukker øynene for ondskapen vi påfører andre.
    Jeg var i Thailand for mange år siden (da jeg gikk på folkehøyskole, ca 10 år siden). Jeg burde vist bedre, men da red jeg faktisk på en elefant :( Husker jeg satt der med en vond klump i magen, for det føltes så feil. Men "alle andre" gjorde det", og jeg ga etter for presset.
    Sender deg en stor klem fine Cajsa

    Gilla

  2. Det är precis så – våra val påverkar världen och därför måste vi börja med oss själva! Det är oansvarigt för att inte säga omoraliskt att gömma sig bakom strukturer och argument som ”alla andra gör ju” eller ”vad spelar det för roll om jag avstår”. För även om ingen kan göra allt och få av oss gör allt rätt, så har det vi ändå gör en stor betydelse!

    Gilla

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s