Jag har börjat cykla igen efter för många års uppehåll. Vilken befrielse att susa fram i snigelfart (jag har lite skräck för att bli påkörd, haha)!

Jag brukade älska att cykla. Några av mina käraste minnen är faktiskt från en tid när jag under en sommar trampade mycket med min lillasyster (i en ålder av 18 år) tjoande från pakethållaren: ”Snabbare!” i varenda uppförsbacke. Och nu har jag alltså återigen blivit cyklist; mest till och från pendeltågsstationen, men ändå! För detta vill jag tacka den grymma kollaborativa verksamheten Cykelköket Göteborg. Det var nämligen där jag blev medlem till ett ynka studentpris på 50 kr och fick välja en cykel från deras verkstad. För människor i arbetslivet kostar medlemskapet i stället en 100-lapp.

Cyklarna som kommer in till Cykelköket är begagnade och i behov av reparation, men det är en del av poängen; Cykelköket vill nämligen att en ska lära sig att reparera sin egen cykel. Jag kan dock inte ta på mig äran för att ha reparerat min egen, för det har nämligen min man gjort ( ♥ ).

Jag tycker ju att det är viktigt att ta hand om de saker jag har och att se värdet i begagnat och återbrukat framför att köpa nya prylar (det behövs ju inte om det jag har är i fungerande skick!). Därför har jag bestämt mig för att lära mig att bli mer händig. Jag har till och med inlett min episka praktiska framtid genom att häromdagen skruva åt min cykelsadel som satt löst.

Det första cykelköket startade i Malmö, men utifrån min lilla Ecosia-sökning hittade jag dessvärre ingenting i samma stil lokaliserat i Stockholm. Kanske finns det i din stad?