Äntligen! Idag delar Julia Kukulies med sig av sina tankar kring varför det är viktigt att konsumera hållbart, även om det inte kommer omkullkasta världsordningen. Ämnet knyter fint an till djupdykningen vi nyss gjort om hållbar konsumtion och jag är väldigt tacksam för detta bidrag, då jag själv har haft lite svårt att formulera mina egna tankar kring just denna aspekt av ämnet.

Om Julia
Julia har en examen i klimatologi och studerar för närvarande en master i atmosfärvetenskap vid Göteborgs Universitet. Hon är också en stark cyklist, klättrare och friluftsmänniska. Julia är samtidigt en av de mest insiktsfulla och ödmjuka människor jag känner. När jag söker efter inspiration för personlig utveckling brukar jag ofta tänka på henne.

---

Text: Julia Kukulies

«We do know that responses to climate change that continue to put the entire burden on individual consumers are doomed to fail», argumenterar journalisten och klimataktivisten Naomi Klein i boken «This Changes Everything» (2014). Hon menar att det är problematiskt att lägga ansvaret på individen att välja att bevara miljön istället för att kämpa för strukturella förändringar i det publika samhället som underlättar klimatsmart konsumtion och gör den tillgänglig för alla. Jag håller med henne och tycker att det är en viktig sak att komma ihåg när man läser om alla vardagstips för hållbar konsumtion. För det första är det ett privilegium att kunna fundera på hur och vad man vill konsumera (inte ett val alla människor har råd med).

Vad är moralisk och medveten konsumtion och varför ska man bry sig om det, när det inte leder till någon stor förändring ändå?

För det andra verkar det vara ett faktum att det inte räcker att förändra sitt personliga konsumtionsbeteende så länge ett ekonomiskt system, där vinstdrivande motverkar och motsäger riktig hållbar utveckling, består. Men betyder detta att det inte gör någon skillnad alls hur och vad man konsumerar, om man har valet? Vad är moralisk och medveten konsumtion och varför ska man bry sig om det, när det inte leder till någon stor förändring ändå?

Jag utgår ifrån att jag inte behöver anstränga mig att nämna argument för etiskt konsumtion för att övertyga er, eftersom de flesta, som läser Cajsas underbara blogg här, skulle nog stämma in på en gång och hålla med om att det är en viktig sak. Jag har dock några tankar kring detta ämne, framför allt frågor som jag har ställt till mig själv, som jag gärna vill dela. Jag tycker nämligen att det är viktigt att inte bara acceptera det självklara «moraliskt riktiga» utan att också tänka på varför ett visst beteende är meningsfullt. Det som kanske är självklart för dig och i din vänskapskrets är inte alls självklart för alla i samhället. Jag håller med Naomi Klein som har ett mer ideologiskt och politiskt perspektiv och hävdar att lösningen inte kan vara att lita på teknologi och individuella konsumtionsval, men tror att jag ändå har hittat svaren för mig. Svaren på varför individuell etisk konsumtion för människor, som har resurser till det (kunskapen, pengar och tillgång) är viktigt, även om det inte kan lösa globala problem.

Först vill jag förtydliga att jag med «etisk konsumtion» refererar till att välja hållbara produkter (t.ex. klimatsmart och fair-trade) framför andra, bojkotta vissa märken eller företag som är kända för ohållbarhet (dåliga arbetsförhållanden, miljöförstöring) eller till full avhållsamhet från vissa produkter och aktiviteter (t.ex. flygresor, kött, etc.). Jag refererar dessutom inte bara till «hållbart» utifrån ett miljö- och klimatperspektiv, men också hållbart i fråga om social rättvisa och jämställdhet, eftersom det för mig är samma fråga man kan ställa sig om man nu köper en Coca Cola, kött, billiga kläder eller kollar på en Weinstein film (jag vet att vissa kanske skulle skilja här, men jag tycker att det handlar om samma fråga: «Är det en produkt som jag stödjer? Vill jag att den produceras på detta sätt?»). Jag vet också att man lika gärna kan flytta till skogen, om man verkligen ska avstå från alla produkter och aktiviteter som inte är hållbara på ett eller ett annat sätt, för då finns kanske inte mycket kvar. Men eftersom det är så, blir det lätt att vissa tycker att man kan lämna det helt. Och det är här som jag inte håller med!

…det för mig är samma fråga man kan ställa sig om man nu köper en Coca Cola, kött, billiga kläder eller kollar på en Weinstein film: Är det en produkt jag stödjer?

Säkert är det mer värdefullt att aktivt utöva påtryckningar för strukturella förändringar (såsom kolmanifestationer eller liknande politiska aktioner) än att avstå från produkter, bojkotta företag och märken och konsumera mindre och mer hållbara produkter. Men vad är alternativet när man kommer fram till att ens eget konsumtionsbeteende egentligen inte gör någon stor skillnad? Är det att alla stänga av medvetenheten och bara konsumerar efter humör och lynne? Det vore ju den logiska konsekvensen och då är vi nog alla eniga om att det skulle skapas en ny generation jordinvånare, som inte ens bråkar om hållbarhetsfrågor, eftersom begreppet raderats ut.

Att konsumera helt utan att ifrågasätta varifrån behovet för en viss produkt har skapats och om man verkligen behöver den, är också ett sätt att visa att man har tänkt färdigt och att man har accepterat konsumtionsstrukturen som den är. Det vill säga att man vilar ut sig och blir den konsumenten, som man egentligen kritiserar. «Jag kan ju ändå inte förändra någonting, därför njuter jag nu bara för det gör ju ingen skillnad». Omvänt, att låta sig påverkas av nya idéer och alternativa konsumtions- och beteendemönster är kanske den mest värdefulla och konstruktiva egenskapen hos individer som önskar en värld i ständig förändring.

Om alla som tillsammans avstår från kött och plast och bilar och flygresor och Nestlé (och så vidare) inte redan gör en liten skillnad, så är det just därför det är meningsfullt att konsumera medvetet!

Först och främst tycker jag nämligen att det viktigaste med etisk konsumtion är att skapa en diskussion i samhället. Även om det är en väldig trög process tills nya och alternativa idéer etableras och förankras i den allmänna opinionen, så gör man åtminstone ett «statement» och flyttar samtidigt en diskussion om produkter, som man avstår ifrån, från en mer abstrakt till en vardaglig diskussion. «Varför äter du inte kött?» «Cyklar du verkligen till jobbet varje dag?». Det är på så sätt första steget tas, innan man kan utöva tryck på politiken: att fundera över vilka produkter, som man skulle kunna avstå ifrån och hur alternativen skulle kunna se ut.

Utöver det tror jag också att det är viktigt att man visar sig beredd att ändra sina konsumtionsmönster. Dels inspirerar man andra, som tror att det inte är möjligt att avstå från vissa saker och dels visar man sig själv, att man som individ skulle vara beredd på den förändring som man kanske vill ha genomförd genom «public policy». På så sätt testar man själv att ifrågasätta vad man egentligen behöver och vilka behov som bara skapas av din social miljö (alla flyger ju till soliga ställen när vintern kommer) eller reklam till exempel.

Om alla som tillsammans avstår från kött och plast och bilar och flygresor och Nestlé (och så vidare) inte redan gör en liten skillnad, så är det just därför det är meningsfullt att konsumera medvetet! Även om den uteblivna efterfrågan inte nödvändigtvis förändrar ekonomiska strukturer, så förändrar den värderingar och tankesätt hos människor, vilket är ett mer indirekt sätt att i framtiden skapa nya strukturer.

När jag funderar över etiskt konsumtion i min vardag, befinner jag mig oftast i en av följande fem situationer:

Jag bestämmer mig för att avstå från en produkt/aktivitet eller berättar om ändrade konsumtionsvanor som jag har bestämt mig för och möter förståelse från människor som håller helt med mig.

Jag inspireras av någon som berättar för mig varför hen inte konsumerar någonting och funderar på om jag också vill ta hänsyn till detta i framtiden

Jag vill inte vara den tråkiga person som säger, “nej det gör eller köper vi inte nu eftersom egentligen är det ju inte bra.” I denna situation kan socialt umgänge bli viktigare för mig än att avstå från någonting i just denna stund (t.ex. när jag lagar mat med vänner som har andra köpvanor, eller när jag deltar i en aktivitet som jag egentligen inte stödjer men som jag gör för att träffa vänner)

Jag har den typiska diskussionen med människor som “egentligen” håller med, men hittar på en ursäkt för varför det inte går att avstå ifrån en viss produkt eller som inte inser varför man verkligen realiserar ett nytt konsumtionsbeteende i vardagen eftersom individen inte kan förändra världen (jag är fortfarande nyfiken på om dessa personer verkligen skulle säga “Ja” om ekonomiska strukturer plötsligt förändras mer storskaligt, om de aldrig har testat att avstå förut).

Jag startar eller startar inte en diskussion med personer som bygger sina argument på helt andra premisser (t.ex. att ekonomisk tillväxt är viktigare än klimatåtgärder) och blir antingen upprörd eller bara trött.

---

När jag funderar på ovan situationer och hur etisk konsumtion uppfattas av olika människor, önskar jag att situation 1 och 2 blir de vanligaste, även om man umgås med människor utifrån i sin vanliga sociala miljö. Jag vill att det går att ha en allvarlig diskussion om konsumtion som inte bara innebär att en person känner sig tvungen att hitta på ursäkter när den andra person berättar om sina etiska konsumtionsvanor. Eftersom människor, som åtminstone visar viljan och beredskap att ändra sina vanor ger mig hopp, har jag bestämt mig att också vara en av dem.

Jag vill med dessa ord inte anklaga dem, som inte orkar fundera på allt det där i vardagen. Men jag vill uppmuntra till att det är mer makt i ens eget beteende än man tror, i alla fall om man räknar samman alla som argumenterar likadant.

Jag kanske skriver detta utav rent egoistiska skäl, för att känna mig bra, för att det är en åsikt som hör till en personlighet som jag vill vara. Kanske eftersom jag helt och hållet följer den urbana student-hållbarhets-lifestyle-trenden. Men vad spelar det för roll varför man gör det? Man kan nog ifrågasätta allting när det oförståeliga mänskliga beteendet är inblandat, men det handlar om att bestämma sig för någon typ av beteende. Och att konsumera på ett mer hållbart sätt verkar för mig som ett beteende, som alla logiska argument leder till (förutsatt att hållbarhet och social rättvisa är viktiga värderingar för en). Att det har blivit ganska moderiktigt att konsumera hållbart är kanske mer landvinning än ont, men bara om man samtidigt kommer ihåg Naomi Kleins argument och förstår att «hållbart» inte bara betyder att äta på veggie-restauranger och köpa stiliga ekoprodukter utan också att konsumera mindre och vara mer medveten om vad man verkligen behöver. Detta betyder inte alls att leva som på stenåldern!

---

LÄS MER OM HÅLLBAR KONSUMTION

☞ Hållbar konsumtion och elefanten i rummet
☞ Hållbar konsumtion och varornas hemliga liv
☞ Om hållbar konsumtion, minimalism och lycka