☞ Jag heter Cajsa Sofia Maria Lovehav och föddes vintern 1987. Jag är uppväxt i Nyköping 10 mil söder om Stockholm.

☞ Jag dricker mitt kaffe svart. Det sägs att det är större sannolikhet att såna som jag är psykopater jämfört med kaffe-med-mjölk-drickare.

☞ När jag var strax över ett år gammal fick jag lära känna min bästa kompis: min lillasyster. Jag hade redan min fem år äldre bror som aldrig har varit elak eller sagt något elak till mig. Inte en enda gång. Det tycker jag är en otrolig bedrift.

☞ När jag var 8 år bestämde jag att jag aldrig mer ville äta djur. Min mamma blev först förfärad, för jag åt redan »nästintill ingenting«, men hon stöttade mig och stred för mig på skolan som inte ville acceptera mitt beslut. Det är en av de viktigaste sakerna mamma har gjort för mig.

☞ Som barn brukade jag lura i min lillasyster allt möjligt dumt och skyllde också alltid på henne när jag hade gjort någonting fel. Jag kan fortfarande få ågren när jag tänker på det.

☞ När jag var 8 år skickade jag brev till WWF och undrade varför de inte gjorde mer för att hjälpa världens korallrev.

☞ Jag kände mig väldigt ensam som barn för jag var mobbad på skolan. Tack och lov hade jag mina husdjur som jag älskade. Jag döpte min första hamster till Tam efter pojken jag var kär i. När han och alla efterföljande hamstrar (Tamsi, Camilla, Nisse) dog grävde jag gravar i rabatten och byggde ett litet hus till var och en så att de inte skulle bli blöta när det regnade. Jag och familjens golden retriever utförde tillsammans flertalet räddningsaktioner för att säkra både igelkottar och fåglar i nöd.

☞ Jag blev en besvärlig, revolterande tonåring som vid ett tillfälle bäddade sängen som de gör på film och rymde hemifrån för att dricka öl i en husvagn.

☞ Jag började plugga mänskliga rättigheter i Stockholm när jag var 19, men insåg snabbt att det inte var helt rätt för mig.

☞ När jag var 20 flyttade jag till Norge och började jobba med ett  säljteam som reste runt hela Norge för att värva faddrar till SOS Barnbyar. När jag var trött på att ständigt flytta runt bosatte jag mig i Oslo och bytte bostad sex gånger på fem år.

☞ Jag träffade Jo som senare blev min pojkvän på en djurbutik (som då var ett av mina tre jobb) i Oslo 2012 där jag arbetade på akvarieavdelningen, vilken han besökte för att han på ett outgrundligt sätt hela tiden presterade att ta död på sina akvariefiskar.

☞ Jo var den som lärde mig att på riktigt uppskatta utomhusvistelse i form av vandring och tältning. Förutom att älska mig är det det finaste han gett mig.

☞ Jag behövde en förändring  och flyttade från Oslo till Göteborg för att plugga geografi sommaren 2013. Jag tog Jo med mig.

☞ Sommaren 2014 skaffade vi en omplaceringshund som blivit misshandlad av sin tidigare ägare. Zita är nu en underbar, trygg och högt älskad svart hund med sina 25 kilo och krullsvans.

☞ Jag startade den här bloggen 2015, i  samband med att jag hittade en riktning för mitt engagemang för djur och natur.

☞ Jag gifte mig med Jo 13 augusti 2016.

☞ De flesta av mina nära vänner har jag känt mellan 5 – 10 år.

☞ Jag spenderade stora delar av hösten 2016 med att gråta över kriget i Syrien och att Donald Trump blivit president i USA. Det kändes som att hela världen rämnat i sömmarna. Det var efter det jag började som klimatkommunikatör ideellt hos Jordens Vänner.

☞ Vi flyttade till Stockholm, trivdes inte och flyttade tillbaka till Göteborg i februari i år. Allt talar för att det var rätt beslut.

☞ Jag hann bli nästan 30 år gammal innan jag såg kopplingen mellan de patriarkala strukturerna som tillåter män att utöva olika former av förtryck mot personer som identifierar sig som kvinna och alla saker som jag själv utsatts för. Jag blev fullkomligt ursinnig. #metoo

☞ Jag har länge velat ha två hundar och i december förra året skaffade vi en vän till Zita. Den vilda, totalt knäppa och jätteroliga 1-åriga labradoren Ronja.

☞ Enligt Facebooks algoritmer är jag en 26 år gammal, genomsnittligt intelligent, under genomsnitt lycklig, singel kvinna.

☞ Jag tycker om att läsa ETC i sängen på lördagsmorgon och ge bort sticklingar. Bara tanken på otäck bechamelsås gör mig illa till mods, men norsk julebrus kan vända vilken skitdag som helst. Ibland tänker jag att jag borde jobba med eventplanering för jag älskar att anordna galna temafester. Jag drömmer om att ta med hundarna och dra ut på en vandring som varar längre än en månad, bättre klädsmak och om att klimat och miljö ska prioriteras på riktigt inom politiken.