De allra flesta, i alla fall som jag känner, är rädda för hajar. Själv fascineras jag av dem och kan nog ändå våga påstå att jag älskar hajar, i levande form. På grund av oss människor är det dessvärre så att flera hajarter hotas av utrotning.

Så denna veckan gör vi ett skutt, från bina på land till jättar i havet. Som jag tidigare skrivit är vatten något som ligger mig varmt om hjärtat. Därför tänkte jag fortsätta i vattnets spår även i detta inlägg, dock mer riktat åt saltvatten och det marina livet.

I flera år har hajfenor setts som något attraktivt och lyxigt. Att det anses attraktivt är främst på grund av tron att hajfenan har läkande egenskaper, medan hajfenssoppa klassas som en lyxig maträtt. Jag vågar inte svara på hur det ser ut idag, men för ett antal år sedan serverades det hajfenssoppa, enligt menyn, på vissa restauranger i Sverige.

Hajfensfisket är brutalt. Hajen fångas, fenorna skärs av och hajen kastas sedan överbord. Självklart sjunker hajen till botten, då den inte kan ta sig någonstans utan sina fenor. Jag vågar inte heller svara på hur lång tid det tar innan hajen dör, men hela förloppet är oerhört brutalt. Hajfensfisket dödar över 100 miljoner hajar – varje år. Det är inte heller bara hajfensfisket i sig som tar död på hajarna, utan det kommersiella fisket med diverse fiskemetoder får alltför ofta upp haj som bifångst.

En studie publicerad i januari i år visar på att populationen av både hajar och rockor har minskat med i alla fall 70 procent de senaste 50 åren. För Oceanic Whitetip-haj har beståndet minskat med hela 98 procent de senaste 60 åren. Hajar utgör en viktig del i marina ekosystem. Med tanke på att de är högst upp i näringskedjan i haven har de en betydande roll i att hålla haven i balans.

Forskning visar på att också hajar och deras beteende påverkas av försurning och varmare vatten. Till exempel har det noterats att förmågan för hajar att upptäcka byten försämras när det blir surare, samtidigt visar forskning också på att varmare temperatur i vatten gör att deras ämnesomsättning ökar. Kombinationen av detta påverkar dem och marina ekosystem, bland annat då hajarna blir mindre i storlek, jaktförmågan försämras, andra arter längre ned i näringskedjan tillåts ta över mer och haven blir ur balans.

Givetvis görs det en del för att förbättra situationen med marina ekosystem. Men då frågan är komplex och berör många olika intressen blir det också ett infekterat ämne. Drygt en procent av Världshaven är skyddade områden, varav en promille är skyddade från fiske (WWF). Även i områden där skydd ska finnas förekommer det tjuvfiske, alternativt att fartygen ligger precis utanför gränsen. Ecuador har till exempel noterat vid flera tillfällen att fartyg ligger precis vid gränsen för vad som är tillåtet (deras Exclusive Economic Zone) gällande Galapagosöarna. Förra sommaren rapporterades det om över 300 fiskefartyg som låg där i en månads tid. År 2017 var det istället ett fartyg som ertappades innanför gränsen och visade sig ha 300 ton hajar ombord, varav den starkt hotade hammarhajen tillhörde en av arterna.

Problematiken med det minskande antalet hajar i våra hav och marina ekosystem överlag är svår att bortse från. Men, det finns ljusglimtar. Vid FN-mötet för biologisk mångfald år 2010 enades länderna om att det år 2030 ska finnas marina skyddade områden som täcker minst 30 procent av hela världens kust- och havsområden. Det har också visat sig att en lokal hållbar utveckling inom turism som kan inkludera hajdykning kan ha en betydelsefull roll i bevarandet av hajar. Detta är något som det arbetas mycket med i bland annat Palau.

Slutligen så vill jag tipsa om tre filmer som dyker djupare ner i det jag nu berört: Sharkwater, Sharkwater Extinction och Revolution. Alla filmer finns via denna länk.

Önskar er en fortsatt fin sommar, simma lugnt!