Vi får inte glömma bort den nya IPCC rapporten!

IPCC:s sjätte klimatrapport

Förra veckan släpptes den sjätte rapporten av FN:s klimatpanel IPCC (Intergovernmental Panel of Climate Change). Rapporten sammanfattar och bedömer den nyaste klimatforskningen för att etablera en vetenskaplig konsensus om de fysikaliska processerna och klimatföjlder som drivs av den globala uppvärmningen. Den sätter alltså tusentals vetenskapliga studier i ett större samband och identifierar hur robusta slutsatserna är för olika forskningsfrågor. I den nya rapporten samlades också nya bevis för människogjorda klimatförändringar även om detta är en vetenskaplig konsensus som har etablerats för länge sen. Liksom alla äldre rapporter, bekräftas återigen att det är entydigt att de mänskliga koldioxidutsläppen har påverkat och kommer att påverka atmosfären, hav, land och ekosystem.

Sedan 1988 publicerades IPCC:s rapporter ungefär var sjätte år, så den sista sammanfattande rapporten är från 2014. I tillägg till dessa regelbundna rapporter publicerades det en specialrapport 2018 som fokuserade på klimatkonsekvenser av en 1.5 graders ökning i global medeltemperatur jämfört med förindustriell tid. Det viktigaste budskapet var då att det redan fanns stora skillnader mellan en 1.5 och en 2 graders uppvärmning, detta för att fler återkopplingseffekter gör att konsekvenserna blir mer dramatiska ju större uppvärmningen blir. Tänk dig utsläppen som en mur som du tvingas hoppa ifrån och med varje centimeter ökar risken från att stuka foten till att faktiskt dö.

Vad är nytt?

Att varje decimalgrad räknas och att det finns klimatförändringar som redan i nuläget inte går att stoppa (såsom glaciärsmältandet och havsnivåstigning) är alltså ingen nyhet. Det som är nytt i den sjätte rapporten är däremot fokuset på tröskelpunkter (alltså klimatförändringar som inte går att tvärvända) och extremt väder. Dessa två punkter har också varit viktiga aspekter i tidigare rapporter, men det har kommit ännu starkare bevis och mer evidens under de senaste sju åren som visar: Ett varmare klimat leder till mer intensiva och mer frekventa torkar, skogsbränder, regnskurar, stormar och översvämningar och vi har verkligen bråttom om vi vill förhindra det värsta.

Forskare uppskattar dessutom att förändringen av den globala medeltemperatur sedan 1850 skulle kunna uppnå 1.5 grader redan 2030. Det är faktiskt 10 år tidigare än prognoserna från specialrapporten 2018 visade. Som påminnelse: Parismålet av 1.5 grader syftar till en begränsning av 2 – 1.5 grader till slutet av århundradet. Även om det mest positiva scenariot förutsäger en minskning i medeltemperatur igen under andra hälften av århundradet, så visar den senaste klimatforskningen att det blir väldigt tight, eftersom det är mycket sannolikt att vi överskrider de 1.5 grader redan senast 2040.

Även om budskapet av den nya klimatrapporten egentligen inte något nytt utan bara en bekräftelse av det som vi har vetat länge, har bevisläget ökat och lett till en förstärkt ton i sammanfattningarna. Forskare har sedan flera årtionden påpekat att vi behöver minska utsläppen och nu är det tydligare än någonsin att det inte går att vänta och att detta måste ske i alla tänkbara områden som berör våra liv.

Och vad händer nu?

Den nya IPCC rapporten har fått mycket medieuppmärksamhet i några dagar när den kom ut, men den stora frågan är nu: Hur kommer det nya materialet att användas av politiker? Med alla andra nyheter som vi får varje dag, som nu t.ex. Talibanernas fruktansvärda maktövertagandet i Afganistan, är det ju lätt att glömma bort rapporten igen. Men: grön politik behöver inte ignorera andra kriser. Detta poängteras också i de flesta moderna gröna rörelser som förstår samband mellan geopolitiska maktsystem, förtryck av marginaliserade grupper, sociala orättvisor inom och utanför nationella gränser. Klimatkrisen är ytterliggare en faktor som förvärrar alla dessa kriser och därför ingen motsats till andra politiska mål för ett mer demokratiskt och inkluderande samliv på jorden.

Rapporten innehåller en så-kallad Summary for policy makers som syftar till att stödja beslutsfattare med vetenskaplig fakta. Men för att den stora vetenskapliga insatsen, all värdefull information och fakta som samlats om klimatförändringar faktiskt ska kunna omvandlas till nya lagar, grön politik och kolfria samhällen krävs det såklart mer än bara vetenskapen. Det krävs politisk vilja att ta nytta av informationen.

Det är frustrerande att läsa om och om igen vad forskningen visar, samtidigt som det inte händer någonting. Borde det inte finnas krismöten efter att världscommunityn av forskare har sagt: Det är inga tvivel att vi befinner oss i en kris som vi måste ta hand om nu? Den stora glappen mellan vetenskap och dagens politik sitter fast på så många nivåer. Oljebolag, storföretag och utopin om oändlig tillväxt och om den fria marknaden som fixar detta själv har skapat destruktiva strukturer som gör det svårt för många individer att föreställa sig riktiga alternativ på samhällsstrukturer som vi är vana vid.

Tänk om bubblan växte…

Det som ger mig hopp å andra sidan är det stora antalet unga människor i vår tid som står upp för ett mer hållbart, grönt och rättvist samliv. De nya rörelserna har påverkat klimatdebatten rejält och varit ett viktigt verktyg för att sätta press på politiken utanför den partipolitiska realiteten.

Jag blir också hoppfull av att se så mycket vilja och beredskap för ett grönare och mer hållbart liv..åtminstone i min bubbla. Jag påminns dock lite då och då om att det faktiskt är en bubbla jag lever i (t.ex. när min lillebror som växt upp i det konservativa Södra Tyskland fortfarande tycker att förbränningsmotorn ger en “oersättlig livskänsla”). Det är många människor som inte har hunnit fokusera på miljö- och klimatproblem när andra saker tycks vara mer akuta eller då en helt enkelt inte har råd med grönare konsumentval.

Men det måste gå att göra bubblan större. Inifrån genom individuellt ansvarstagande och utifrån genom att skapa förutsättningar som gör detta ansvarstagande lättare och som tar hand om ekonomiska strukturer som verkligen gör skillnad.

Tänk på IPCC rapporten i kommande valet

Medans jag antar att ni som läser detta inlägg befinner sig i samma gröna bubblan som jag, vet jag inte hur många av er som faktiskt tycker att klimatkrisen har tydliga politiska implikationer. För att IPCC:s sjätte rapport inte ska glömmas bort och för att den värdefulla vetenskapliga informationen kan omvandlas till politik, tänkte jag därför uppmuntra er att tänka på den här rapporten i alla kommande val. Vilka partier tar hänsyn till detta på allvar, dvs som fokusera på grön politik men tar också hand om våra andra kriser samtidigt? Det finns såklart olika uppfattningar om exakt vilka lagar och politiska regleringar ska införas för att begränsa den globala uppvärmningen, men för mig är det tydligt sedan länge att en neoliberal och konservativ politik är den politiken som har orsakat glappen mellan vetenskap och agerande vi befinner oss i.