Den vackra lila-rosa rallarrosen finns i överflöd och går att använda till mycket. De späda skotten kan ätas som sparris, av bladen kan du göra fermenterat te och av blommorna en svalkande sommardryck.

En populär inkräktare

Förra våren tipsade jag om att plocka och äta svinmålla, så nu i sommar är det dags för en annan favorit från skogsskafferiet, nämligen rallarrosen. Jag tycker att den har det mesta: den är både god och har en vacker färg som piffar upp matlagningen, den är lätt att hitta och att känna igen. Det är svårt att gå långt utan att stöta på rallarrosen, vilket kanske förklarar varför den är så folklig.

Kärt barn har många namn; rallarrosen kallas även för mjölke, mjölkört, brudfackla, praktduna, duntrav, rävrumpa, rävsvans, skogsbloss med flera, beroende på vem du frågar. Namnet rallarros kommer från att den poppade upp längs med spåren där just rallarna jobbade under utbyggnaden av järnvägen.

Rallarrosen är en invasiv växt och dess utbredning innefattar norra halvklotets tempererade delar där den sprids som en löpeld. I Sverige växer den i princip hela landet och återfinns ofta på vid byggarbetsplatser, grusplaner och asfalt i stan, medan den på landsbygden hittas kring vägkanter, och hyggen och röjda marker, gärna där det har brunnit.

Kännetecken och användning av rallarros

Rallarrosen är en ört med en stam som växer rakt upp och kan bli en halvmeter till en och en halv meter hög. Längs stjälken växer avlånga blad och i toppen lila-rosafärgade blommor. Kan plockas maj-augusti. Hela växten går att använda: rot, stjälk, blommor och blad.

I Sverige hör rallarrosen till en av svenska arméns överlevnadsväxter tack vare sitt höga innehåll av C-vitamin. Redan på medeltiden gjordes fermenterat te utav blad från rallarrosen. Den sägs även kunna lindra hicka och kramper, jag har dock inte provat detta själv men kan ju vara värt att testa.

Här kommer några tips på användningsområden:

• bladen: ett trevligt recept på fermenterat te gjort av blad från rallarrosen finns här

• stjälken: som sparris där späda skott plockas på våren och steks eller äts färska i sallad. Det är då viktigt att plocka dem tidigt så att de fortfarande är mjälla, annars kan de hårdna till och smaka beskt – här finns ett foto på hur skotten ser ut.

• blommorna: till en välsmakande och vacker rallarrosdryck. Receptet nedan är lånat härifrån.

Ingredienser Lenas Rallarrossaft

• 20 st rallarrosor (blomställningarna)
• 1,5 kg strösocker
• 2 st citroner, skivade
• 50 g citronsyra
• 2 liter hett vatten (ej kokande)

Gör så här

1. Lägg rallarrosorna i en hink eller i en stor kastrull.
2. Tillsätt socker, citroner, citronsyra.
3. Häll på 2 liter hett men inte kokande vatten.
4. Rör tills sockret har löst sig.
5. Förvara svalt i 5-6 dagar.
6. Sila av och häll på väl rengjorda flaskor.

Saften står sig cirka 2-3 veckor i kylen men går även att frysa.

Lär dig mer

Tips på en bra sida för att lära sig mer om ätbara växter i naturen: skogsskafferiet. Jag är lite nojig och brukar titta i flera källor så som på nätet, appar och olika böcker. Det är bra att lära sig känna igen de farligaste giftiga växterna, för att veta vad som inte kan ätas. Undvik även att plocka nära trafikerade vägar. 

Att leta efter vilda ätbara växter är ett roligt sätt att komma ut och lära sig mer om vad som växer i ens närhet. Jag brukar tänka att även om jag inte hittar något, eller hittar exakt det jag var ute efter, så har jag ju ändå fått komma ut och kanske även lärt mig något annat. 

OBS! Plocka aldrig och ät något som du är osäker på! 

---

Tyckte du om det här inlägget?