Julia Kukulies: Etisk konsumtion- varför uppoffring och individuell bojkott är värdefullt även om det inte förändrar världen

bojkott etisk konsumtion GRÖNA MOMENT
Isaiah Rustad | Unsplash

Äntligen! Idag delar Julia Kukulies med sig av sina tankar kring varför det är viktigt att konsumera hållbart, även om det inte kommer omkullkasta världsordningen. Ämnet knyter fint an till djupdykningen vi nyss gjort om hållbar konsumtion och jag är väldigt tacksam för detta bidrag, då jag själv har haft lite svårt att formulera mina egna tankar kring just denna aspekt av ämnet.

Om Julia
Julia har en examen i klimatologi och studerar för närvarande en master i atmosfärvetenskap vid Göteborgs Universitet. Hon är också en stark cyklist, klättrare och friluftsmänniska. Julia är samtidigt en av de mest insiktsfulla och ödmjuka människor jag känner. När jag söker efter inspiration för personlig utveckling brukar jag ofta tänka på henne.


Text: Julia Kukulies

gronamoment.se etisk shopping
Artificial Photography | Unsplash

«We do know that responses to climate change that continue to put the entire burden on individual consumers are doomed to fail», argumenterar journalisten och klimataktivisten Naomi Klein i boken «This Changes Everything» (2014). Hon menar att det är problematiskt att lägga ansvaret på individen att välja att bevara miljön istället för att kämpa för strukturella förändringar i det publika samhället som underlättar klimatsmart konsumtion och gör den tillgänglig för alla. Jag håller med henne och tycker att det är en viktig sak att komma ihåg när man läser om alla vardagstips för hållbar konsumtion. För det första är det ett privilegium att kunna fundera på hur och vad man vill konsumera (inte ett val alla människor har råd med).

Vad är moralisk och medveten konsumtion och varför ska man bry sig om det, när det inte leder till någon stor förändring ändå?

För det andra verkar det vara ett faktum att det inte räcker att förändra sitt personliga konsumtionsbeteende så länge ett ekonomiskt system, där vinstdrivande motverkar och motsäger riktig hållbar utveckling, består. Men betyder detta att det inte gör någon skillnad alls hur och vad man konsumerar, om man har valet? Vad är moralisk och medveten konsumtion och varför ska man bry sig om det, när det inte leder till någon stor förändring ändå?

roman-kraft-137437.jpg
Roman Kraft | Unsplash

Jag utgår ifrån att jag inte behöver anstränga mig att nämna argument för etiskt konsumtion för att övertyga er, eftersom de flesta, som läser Cajsas underbara blogg här, skulle nog stämma in på en gång och hålla med om att det är en viktig sak. Jag har dock några tankar kring detta ämne, framför allt frågor som jag har ställt till mig själv, som jag gärna vill dela. Jag tycker nämligen att det är viktigt att inte bara acceptera det självklara «moraliskt riktiga» utan att också tänka på varför ett visst beteende är meningsfullt. Det som kanske är självklart för dig och i din vänskapskrets är inte alls självklart för alla i samhället. Jag håller med Naomi Klein som har ett mer ideologiskt och politiskt perspektiv och hävdar att lösningen inte kan vara att lita på teknologi och individuella konsumtionsval, men tror att jag ändå har hittat svaren för mig. Svaren på varför individuell etisk konsumtion för människor, som har resurser till det (kunskapen, pengar och tillgång) är viktigt, även om det inte kan lösa globala problem.

yaroslav-blokhin-335139.jpg
Yaroslav Blokhin | Unsplash

Först vill jag förtydliga att jag med «etisk konsumtion» refererar till att välja hållbara produkter (t.ex. klimatsmart och fair-trade) framför andra, bojkotta vissa märken eller företag som är kända för ohållbarhet (dåliga arbetsförhållanden, miljöförstöring) eller till full avhållsamhet från vissa produkter och aktiviteter (t.ex. flygresor, kött, etc.). Jag refererar dessutom inte bara till «hållbart» utifrån ett miljö- och klimatperspektiv, men också hållbart i fråga om social rättvisa och jämställdhet, eftersom det för mig är samma fråga man kan ställa sig om man nu köper en Coca Cola, kött, billiga kläder eller kollar på en Weinstein film (jag vet att vissa kanske skulle skilja här, men jag tycker att det handlar om samma fråga: «Är det en produkt som jag stödjer? Vill jag att den produceras på detta sätt?»). Jag vet också att man lika gärna kan flytta till skogen, om man verkligen ska avstå från alla produkter och aktiviteter som inte är hållbara på ett eller ett annat sätt, för då finns kanske inte mycket kvar. Men eftersom det är så, blir det lätt att vissa tycker att man kan lämna det helt. Och det är här som jag inte håller med!

…det för mig är samma fråga man kan ställa sig om man nu köper en Coca Cola, kött, billiga kläder eller kollar på en Weinstein film: Är det en produkt jag stödjer?

Säkert är det mer värdefullt att aktivt utöva påtryckningar för strukturella förändringar (såsom kolmanifestationer eller liknande politiska aktioner) än att avstå från produkter, bojkotta företag och märken och konsumera mindre och mer hållbara produkter. Men vad är alternativet när man kommer fram till att ens eget konsumtionsbeteende egentligen inte gör någon stor skillnad? Är det att alla stänga av medvetenheten och bara konsumerar efter humör och lynne? Det vore ju den logiska konsekvensen och då är vi nog alla eniga om att det skulle skapas en ny generation jordinvånare, som inte ens bråkar om hållbarhetsfrågor, eftersom begreppet raderats ut.

gronamoment.se
Jakob Owens | Unsplash

Att konsumera helt utan att ifrågasätta varifrån behovet för en viss produkt har skapats och om man verkligen behöver den, är också ett sätt att visa att man har tänkt färdigt och att man har accepterat konsumtionsstrukturen som den är. Det vill säga att man vilar ut sig och blir den konsumenten, som man egentligen kritiserar. «Jag kan ju ändå inte förändra någonting, därför njuter jag nu bara för det gör ju ingen skillnad». Omvänt, att låta sig påverkas av nya idéer och alternativa konsumtions- och beteendemönster är kanske den mest värdefulla och konstruktiva egenskapen hos individer som önskar en värld i ständig förändring.

Om alla som tillsammans avstår från kött och plast och bilar och flygresor och Nestlé (och så vidare) inte redan gör en liten skillnad, så är det just därför det är meningsfullt att konsumera medvetet!

Först och främst tycker jag nämligen att det viktigaste med etisk konsumtion är att skapa en diskussion i samhället. Även om det är en väldig trög process tills nya och alternativa idéer etableras och förankras i den allmänna opinionen, så gör man åtminstone ett «statement» och flyttar samtidigt en diskussion om produkter, som man avstår ifrån, från en mer abstrakt till en vardaglig diskussion. «Varför äter du inte kött?» «Cyklar du verkligen till jobbet varje dag?». Det är på så sätt första steget tas, innan man kan utöva tryck på politiken: att fundera över vilka produkter, som man skulle kunna avstå ifrån och hur alternativen skulle kunna se ut.

gronamoment.se
Guus Baggermans | Unsplash

Utöver det tror jag också att det är viktigt att man visar sig beredd att ändra sina konsumtionsmönster. Dels inspirerar man andra, som tror att det inte är möjligt att avstå från vissa saker och dels visar man sig själv, att man som individ skulle vara beredd på den förändring som man kanske vill ha genomförd genom «public policy». På så sätt testar man själv att ifrågasätta vad man egentligen behöver och vilka behov som bara skapas av din social miljö (alla flyger ju till soliga ställen när vintern kommer) eller reklam till exempel.

Om alla som tillsammans avstår från kött och plast och bilar och flygresor och Nestlé (och så vidare) inte redan gör en liten skillnad, så är det just därför det är meningsfullt att konsumera medvetet! Även om den uteblivna efterfrågan inte nödvändigtvis förändrar ekonomiska strukturer, så förändrar den värderingar och tankesätt hos människor, vilket är ett mer indirekt sätt att i framtiden skapa nya strukturer.

När jag funderar över etiskt konsumtion i min vardag, befinner jag mig oftast i en av följande fem situationer:

188233-numbers.png
Jag bestämmer mig för att avstå från en produkt/aktivitet eller berättar om ändrade konsumtionsvanor som jag har bestämt mig för och möter förståelse från människor som håller helt med mig.

188233-numbers
Jag inspireras av någon som berättar för mig varför hen inte konsumerar någonting och funderar på om jag också vill ta hänsyn till detta i framtiden

188233-numbers.png
Jag vill inte vara den tråkiga person som säger, “nej det gör eller köper vi inte nu eftersom egentligen är det ju inte bra.” I denna situation kan socialt umgänge bli viktigare för mig än att avstå från någonting i just denna stund (t.ex. när jag lagar mat med vänner som har andra köpvanor, eller när jag deltar i en aktivitet som jag egentligen inte stödjer men som jag gör för att träffa vänner)

188233-numbers
Jag har den typiska diskussionen med människor som “egentligen” håller med, men hittar på en ursäkt för varför det inte går att avstå ifrån en viss produkt eller som inte inser varför man verkligen realiserar ett nytt konsumtionsbeteende i vardagen eftersom individen inte kan förändra världen (jag är fortfarande nyfiken på om dessa personer verkligen skulle säga “Ja” om ekonomiska strukturer plötsligt förändras mer storskaligt, om de aldrig har testat att avstå förut).

188233-numbers
Jag startar eller startar inte en diskussion med personer som bygger sina argument på helt andra premisser (t.ex. att ekonomisk tillväxt är viktigare än klimatåtgärder) och blir antingen upprörd eller bara trött.


När jag funderar på ovan situationer och hur etisk konsumtion uppfattas av olika människor, önskar jag att situation 1 och 2 blir de vanligaste, även om man umgås med människor utifrån i sin vanliga sociala miljö. Jag vill att det går att ha en allvarlig diskussion om konsumtion som inte bara innebär att en person känner sig tvungen att hitta på ursäkter när den andra person berättar om sina etiska konsumtionsvanor. Eftersom människor, som åtminstone visar viljan och beredskap att ändra sina vanor ger mig hopp, har jag bestämt mig att också vara en av dem.

Jag vill med dessa ord inte anklaga dem, som inte orkar fundera på allt det där i vardagen. Men jag vill uppmuntra till att det är mer makt i ens eget beteende än man tror, i alla fall om man räknar samman alla som argumenterar likadant.

gronamoment.se hållbar konsumtion
Gaelle Marcel | Unsplash

Jag kanske skriver detta utav rent egoistiska skäl, för att känna mig bra, för att det är en åsikt som hör till en personlighet som jag vill vara. Kanske eftersom jag helt och hållet följer den urbana student-hållbarhets-lifestyle-trenden. Men vad spelar det för roll varför man gör det? Man kan nog ifrågasätta allting när det oförståeliga mänskliga beteendet är inblandat, men det handlar om att bestämma sig för någon typ av beteende. Och att konsumera på ett mer hållbart sätt verkar för mig som ett beteende, som alla logiska argument leder till (förutsatt att hållbarhet och social rättvisa är viktiga värderingar för en). Att det har blivit ganska moderiktigt att konsumera hållbart är kanske mer landvinning än ont, men bara om man samtidigt kommer ihåg Naomi Kleins argument och förstår att «hållbart» inte bara betyder att äta på veggie-restauranger och köpa stiliga ekoprodukter utan också att konsumera mindre och vara mer medveten om vad man verkligen behöver. Detta betyder inte alls att leva som på stenåldern!


LÄS MER OM HÅLLBAR KONSUMTION

Hållbar konsumtion och elefanten i rummet
Hållbar konsumtion och varornas hemliga liv
Om hållbar konsumtion, minimalism och lycka

 

Om hållbar konsumtion, minimalism och lycka

minimalism kaktus
Det här är del 3 i en fördjupning i ämnet Hållbar konsumtion*. Idag blir det lite mer personligt och handlar om hur hållbar konsumtion kan relatera till minimalism, kollaborativ ekonomi- och framförallt lycka.

happy place woman
Artem Beliaikin | Unsplash

Enligt mig handlar hållbar konsumtion dels om att vara en medveten konsument, men framförallt om att inte konsumera så himla mycket. Det var när jag insåg det som jag på riktigt började uppskatta minimalism och kollaborativ ekonomi.

Ett minimalistiskt tankesätt gjorde mig lyckligare

Vad minimalism betyder och hur en praktiserar det skiljer sig åt mellan människor. Men grundtanken inom minimalismen är att göra sig av med det som är onödigt för att lämna plats och frigöra tid till det som verkligen betyder något. Att prioritera det som är viktigt genom att eliminera det som är mindre viktigt. Oftast innebär minimalism att reflektera mycket över sina ägodelar. Eller snarare att rensa bort onödiga ägodelar, så att en inte behöver spendera så mycket tid med att tänka på dem.

Enligt mig bör inte minimalism betraktas som ett mål i sig, utan som ett verktyg som hjälper oss att rensa ut bland våra prylar (och att sluta köpa så många fler) och skapar utrymme till det vi faktiskt är passionerade för, såsom relationer och fritidsaktiviteter. Men det är fortfarande upp till oss att göra det mesta av möjligheterna som minimalism kan öppna upp.

Grundtanken inom minimalismen är att göra sig av med det som är onödigt för att lämna plats och frigöra tid till det som verkligen betyder något.

Jag är inte minimalist i den bemärkelsen att jag räknar mina ägodelar och inte heller äger några onödiga prylar (även om jag jobbar på att minska andelen onödiga saker). Men jag kan känna mig ofri av alla prylar som måste tas om hand, städas undan och förvaras. Jag har exempelvis väldigt svårt att koncentrera mig på en specifik uppgift om det står mycket saker framme. Därför har jag länge velat ändra min relation till mina ägodelar- lösgöra mig. Minimalismen har varit en hjälp för mig på den resan. Sedan jag började praktisera ett minimalistiskt tankesätt känner jag mer frihet, glädje och tillfredsställelse i vardagen.

färpennor trä hållbar konsumtion
Garage AG | Unsplash

Så här gör jag för att leva mer minimalistiskt

Jag tränar på att vara nöjd med det jag redan har

Det enklaste sättet för mig att förbli nöjd med det jag redan har, är att aktivt välja att inte «gå på stan» för att titta på alla saker som finns att köpa. Vi exponeras ändå för så mycket reklam designad för att få oss att känna oss missnöjda med det vi har och att vilja köpa nytt. Jag vill inte addera till den känslan. Ju längre tiden går utan att ”fönstershoppa”, desto lättare är det att känna mig nöjd. Men jag kan fortfarande ofta tycka att det är svårt. Just nu sliter jag till exempel med att vara nöjd med lerkrukorna (som jag absolut ville ha) till mina blommor för att «alla andra» har så fina blomkrukor hemma. Det är så sjukt, eftersom jag vet att jag köpte dessa krukor för att jag tänkte att de ska fungera hela livet.

Jag säljer, ger bort och donerar saker jag inte använder

Det vanligaste argumentet för att spara saker är att de kanske kommer till användning i framtiden. Jag själv (och min partner framförallt) använder det här argumentet för att spara på prylar. Och visst är det så, att ett antal av dessa saker kommer att komma till användning någon gång. Men andra kommer inte att göra det.

För att lista ut vilka saker jag ska behålla/inte behålla har jag börjat fundera på 5 saker

  1. Har jag någon gång tidigare haft användning för / glädje av saken?
  2. Under hur lång period hade jag användning för den?
  3. Hur länge sedan är det jag hade användning för den?
  4. Var jag samma person när jag fick glädje av saken som jag är idag?
  5. Kan jag förställa mig vid vilket tillfälle jag kan ha användning av saken i framtiden?

Med hjälp av svaren på ovanstående frågor bestämmer jag mig för om det är sannolikt att jag kommer ha nytta av och eller glädje av föremålet i framtiden. Om jag inte tror att prylen kommer fylla någon funktion hos mig i framtiden bestämmer jag mig för att sälja, ge bort eller donera den.

Jag skyndar inte

Jag brukar aldrig köpa en sak direkt när jag får lust att köpa den. Jag låter det alltid gå en tid för att fundera på om jag «verkligen» vill ha/ behöver den. När jag får tid att tänka efter visar det sig att köplusten allt som oftast bara var en impuls. I skrivande stund kan jag inte komma på en enda sak som jag väntade för länge på att köpa och liksom missade chansen.

Jag deltar i den kollaborativa ekonomin

händer gemenskap
rawpixel.com | Unsplash

Kollaborativ ekonomi brukar sammanfattas som tillgång framför ägande. För er som vill läsa mer om det har jag tidigare skrivit flera inlägg om kollaborativ ekonomi:

Kollaborativ ekonomi i mitt hjärta
Kollaborativ ekonomi förenklar för människor att dela med sig
Tack för cykeln Cykelköket
Julkalender: Hållbara tips i vardagen Lucka 21

Det är inte så att jag är enormt aktiv inom den kollaborativa ekonomin. Men jag är ändå en deltagare och en stor förespråkare. Jag lånar till exempel ut verktyg till mina grannar, böcker till mina vänner, jag byter gärna sticklingar och förra veckan fick jag min soffa helt gratis. Det roligaste med att delta i kollaborativa aktiviteter och initiativ är att «makten» är fördelad lika mellan människor eftersom dessa aktiviteter bygger på människa-till-människa interaktion. Att vi väljer att exempelvis låna någonting av en annan medmänniska och sedan lämna tillbaka den, i stället för att köpa något som kanske endast används under en kort period- det känns bra.

Jag menar att kollaborativ ekonomi berikar samhället genom att tillgängliggöra fler outnyttjade resurser och framförallt genom att föra människor närmare varandra. Personligen har jag blivit lyckligare på köpet (pun intended).

FÖRDJUPNING:
DEL 1: Hållbar konsumtion och elefanten i rummet
DEL 2: Hållbar konsumtion och varornas hemliga liv


* «Hållbar konsumtion och produktion syftar till att ”göra mer och bättre med mindre” och höja nettovälfärden från ekonomisk verksamhet genom att minska resursanvändning, utarmning och föroreningar under hela livscykeln och samtidigt höja livskvaliteten.»

Direktöversatt från FNs text om de globala målen för hållbar utveckling. Mål 12: Hållbar konsumtion och produktion.



Lämna gärna en kommentar och berätta vad ni tyckte om det här inlägget. Håller ni med mig? Hur tänker ni kring hållbar konsumtion? 🍀

Hållbar konsumtion och varornas hemliga liv

Packning
STIL | Unsplash

Detta är del 2 i miniserien med en fördjupning i ämnet *Hållbar konsumtion som jag skrivit på beställning av er läsare. Idag handlar det om våra sakers liv- från vaggan till graven och hur de påverkar oss och omvärlden på sin färd genom livet.


Prylarna lever ett helt liv- på sätt och vis

Livscykelanalys (LCA) är ett verktyg för att undersöka vad en produkt har för miljöpåverkan. Att genomföra en livscykelanalys kräver att en har ett livscykelperspektiv, vilket i sin tur innebär att lyfta blicken och försöka se hela bilden. Ett helikopterperspektiv på en produkts förflyttning i tid och rum skulle en kunna säga.

Med andra ord innebär en livscykelanalys att undersöka hur produkten påverkar miljön från «början till slut»: från utvinningen av råvarorna som produkten består av (tillverkning), genom tiden den används och fram till tidpunkten då den inte längre används och övergår till att bli avgaser, föroreningar eller fast avfall.

Att vara en medveten konsument innebär inte alltid att en kan välja det «bästa» alternativet.

En livscykelanalys brukar också innehålla en produktionskedja som visar alla steg på produktens väg från råvara till kundens hem. Föreställ er vart alla delar till en mobiltelefon kommer ifrån. Mineralerna till skärmen o.s.v. kommer sannolikt från ett land som Kongo-Kinshasa, medan plasten, kretskortet och kameralinsen förmodligen kommer någon helt annanstans ifrån. Efter att alla delar till mobiltelefonen har producerats ska de fraktas till en fabrik där de monteras ihop till en färdig mobiltelefon. Därefter ska telefonen transporteras till butiken och slutligen hem till dig. Hela den här processen kallas för produktionskedja och har förstås en påverkan på människor och miljö.

quote be kind gronamoment.se
Bakgrund: Dominik Schröder | Unsplash

Ett livscykelperspektiv och granskning av produktionskedjor är oftast någonting som myndigheter eller företag använder för att utvärdera en varas miljöpåverkan. Men det går att tänka i samma banor även som enskild konsument. Att försöka ha ett livscykelperspektiv när en är ute och handlar kan vara enormt krävande. Jag menar dock att det samtidigt skapar en starkare relation till hur en påverkar sin omgivning genom sina val- vilket är positivt i flera bemärkelser.

OBSAtt vara en medveten konsument innebär inte alltid att en kan välja det «bästa» alternativet. Ofta är det svårt att avgöra vad som faktiskt är det bästa utifrån ett helhetsperspektiv. Alla har inte heller verktyg i förhållande till tid, kunskap eller ekonomi för att konsumera hållbart. Som jag tog upp i det förra inlägget om kapitalismen, så finns det även andra starka krafter som motverkar en strävan efter att leva hållbart. Det är politikernas ansvar att reda bot på den problematiken. Den förståelsen är central när vi betraktar oss själva och andra i förhållande till hållbar konsumtion. Så var snälla mot er själva och var snälla mot andra. Med det sagt så menar jag att det alltid är positivt att reflektera kring sina köp och jag tror på att alla har möjlighet att göra någonting.

 

3 frågor som kan hjälpa en på vägen att konsumera hållbart

  1. Vart kommer produkten ifrån?
  2. Vem har tillverkat produkten?
  3. Vart tar produkten vägen sen?

Låt oss gå in lite närmare på dessa frågeställningar:

1. Vart kommer produkten ifrån?

map hand gronamoment.se
Milada Vigerova | Unsplash

Om jag ska generalisera är det oftast bäst att välja varor som är tillverkade i ett land nära mig. Allra helst inom landet. Anledningen till det är att långväga transporter har en negativ påverkan på klimatet (och miljön) grundat stora utsläpp från transportsektorn. Andra faktorer som gör det bra att välja inhemska varor är att det är lättare att kontrollera under vilka omständigheter en vara är producerad. När det gäller avstånd brukar jag tänka likadant oavsett vad jag köper. Men många saker produceras inte i så stor utsträckning (eller överhuvudtaget) i Sverige- hur ska en tänka då?

Mat är ofta det enklaste att börja med tycker jag. Speciellt när det gäller varor som inte är processade (och de som endast består av en ingrediens). Vanligen är det tydligt utskrivet i butiken vart varan kommer ifrån. Detta underlättar när en vill köpa närproducerat.

Det har hänt flertalet gånger att jag har valt bort en produkt för att ingen kan svara på vart den egentligen kommer ifrån.

Om jag kan välja mellan morötter i samma prisklass som är odlade antingen i Estland eller Sverige väljer jag svenska morötter. Gärna ekologiska. Då vet jag nämligen att morötterna inte besprutats med kemiska bekämpningsmedel eller gödslats med konstgödsel (jag har tidigare skrivit ett inlägg om miljömärkningar som är bra att känna till för den intresserade). För att göra en fullständig livscykelanalys på de morötterna skulle jag utöver ursprungsland exempelvis behövt veta vart vattnet och gödseln till morötterna kommit från, men det menar jag är överkurs för oss som konsumenter.

factory
Chris Liverani | Unsplash

När det kommer till annat än mat för mänsklig förtäring blir det ofta mycket mer komplicerat. En produkt som består av flera ingredienser eller material kan ofta härstamma från flera platser samtidigt. Det är någonting jag blir trött på gällande hundmat till exempel. När det gäller djurfoder finns det inget krav på att producenten delger konsumenten vart de olika ingredienserna kommer ifrån. Jag tycker att det är väldigt problematiskt eftersom djurskyddslagar kan se väldigt olika ut i olika länder. Jag vill veta att jag inte ger mina hundar mat som kommer från plågade djur och att ingredienserna inte av någon anledning är olämpliga (minns ni de klorblekta hundbenen?) Därför gjorde jag faktiskt en kartläggning av produktionskedjan för hundmaten jag ger mina hundar.

Om jag fick bestämma skulle företagen vara pliktiga att vara transparenta med vart deras produkter är producerade och hur de har förflyttat sig i tid och rum innan de hamnade på marknaden.

Jag rekommenderar att börja sökandet efter produktens ursprung genom att fråga i butiken eller läsa på producentens hemsida. Hittar ni inget kan ni gå vidare och kontakta producenten eller en grossist för att få svar.

Det har hänt flertalet gånger att jag har valt bort en produkt för att ingen kan svara på vart den egentligen kommer ifrån. Även om jag inte alltid får ett svar tycker jag att det är värt att fråga, så att jag har tydliggjort för producenten att jag vill veta mer om produkterna jag funderar på att köpa. Om jag fick bestämma skulle företagen vara pliktiga att vara transparenta med vart deras produkter är producerade och hur de har förflyttat sig i tid och rum innan de hamnade på marknaden. Det skulle underlätta för mig att konsumera hållbart.

2. Vem har tillverkat produkten?

Hållbar konsumtion
fashionrevolution.org

Har ni någon gång undrat vem som har tillverkat era prylar, hur dennes arbetssituation ser ut och hur mycket personen i fråga får betalt? Att ta reda på vem som har tillverkat en produkt är inte direkt vardagsmat. Men en behöver kanske inte nödvändigtvis ta uppdraget bokstavligt. Även om det hade varit ascoolt att veta exakt vem som har sytt byxorna jag har på mig, monterat ihop min dator, eller odlat upp en av mina favoritväxter så är det ändå viktigare att veta att personen i fråga har gjort detta under bra arbetsförhållanden. «Hur kan en veta det då?» undrar säkert ni. Jag också. Om en producent inte väljer att vara transparent med vem/ vilka/ vilken fabrik som producerar min vara är det väldigt svårt.

Personligen letar jag alltid efter andra hand i första hand (no pun intended).

Ett knep som jag brukar använda mig av är svaret på min första fråga «Vart kommer produkten ifrån?». Är varan producerad i Sverige kan jag känna mig trygg med att arbetarna i det sista ledet av produktionskedjan får skäligt betalt. Att något är producerat i Sverige innebär förstås inte nödvändigtvis (oftast inte?) att också råvarorna kommer från Sverige. Tillverkningsland ger alltså inga garantier för att människor inte utnyttjats och miljön inte påverkas stort i och med råvaruproduktionen.

Återigen kan vi som konsumenter ställa frågor i butiken när vi handlar. Till vår hjälp när vi ska välja finns miljömärkningar. En del märkningar innehåller direkta krav på att arbetarna har bra arbetsvillkor, medan andra garanterar hållbar produktion- vilket indirekt gynnar lokalsamhällena där produkten tillverkas (genom undvikande av miljöförstöring t.ex.). Ett annat sätt att konsumera är att välja att köpa i andra hand. Sakerna som säljs second hand har ju redan tillförts systemet för att «marknaden» efterfrågade dem. Personligen letar jag alltid efter andra hand i första hand (no pun intended).

3. Vart tar produkten vägen sen?

gronamoment.se Hållbar konsumtion
Knud Kittel | Unsplash

Inget går upp i rök- allt hamnar någonstans. Men vart? Eftersom vi nu betraktar konsumtion ur ett livscykelperspektiv för att kunna konsumera hållbart måste vi också ha i åtanke vad som händer med produkten när den är uttjänt eller vi tröttnat på den och gör oss av med den.

Vid tillverkningen av de saker som vi till slut kastar, skapas en massa skräp i form av restavfall från produktion och transport. Det betyder att saken jag slänger inte bara blir till skräp när jag kastar den- prylen i fråga har redan orsakat flera gånger mer skräp långt innan den hamnade i mina händer. Detta betyder att källsortering inte kan utgöra en lösning på problemen som uppkommer genom konsumtion. Missförstå mig inte: självklart ska vi källsortera (jag källsorterar verkligen allt jag kan eftersom vi har som mål att leva zero waste)! Men källsortering når inte roten av problemet (överkonsumtion). Många saker går ju inte ens att återvinna.

99% av allt som skördades, grävdes upp (exempelvis mineraler) och  transporterades genom produktionskedjan förvandlas till någon form av avfall inom ett halvår.

I Sverige förbränner vi det mesta av vårat avfall (och mycket av andras), till skillnad från många länder som samlar allt på hög på soptippar. Oberoende av vilket sätt vi hanterar vårat avfall så kommer det att påverka miljön negativt. Saker försvinner ju inte bara. Antingen förbränns de och blir till klimatgaser och andra giftiga ämnen som tillförs till vår atmosfär och luften vi andas, eller så grävs de ned och läcker ut giftiga ämnen i marken. Därför är det viktigt att vi slutar slänga så himla mycket saker.

Ett exempel från USA: Av det totala flödet av material som passerar genom produktionskedjan (naturresurs → fabrikstillverkning → butik → amerikanska hem → avfall) var endast 1% kvar som produkt eller i användning efter 6 månader (år 2009)😱. Detta betyder att 99% av allt som skördades, grävdes upp (exempelvis mineraler) och  transporterades genom produktionskedjan förvandlas till någon form av avfall inom ett halvår. Det är klart att det är ohållbart.

camera grandma
Tiago Muraro | Unsplash

För att konsumera hållbart bör en i största möjliga mån försöka välja saker som en kan ha länge (som kanske till och med kan ärvas i generationer). Ska vi ändå göra oss av med saker som är fungerande, så bör vi försöka sälja dem eller skänka bort dem, så att någon annan kan välja att handla second hand. Det allra mest hållbara är givetvis att försöka lära oss att vara nöjda med det vi redan har (trots bombardemanget av reklam med målet att göra oss missnöjda med oss själva och våra liv, så att vi ska köpa nya «bättre» saker). Det är en väldigt stor utmaning för många och jag kan själv känna igen mig i det ibland.

LÄS OCKSÅ
DEL 1:
Hållbar konsumtion och elefanten i rummet
DEL 3: Om hållbar konsumtion, minimalism och lycka


Jag hoppas att ni tyckte att detta väldigt långa inlägg var intressant och att ni fått några verktyg för att tillämpa ett livscykelperspektiv på konsumtion. Jag tänkte att vi ska återkomma till detta med att vara nöjd och känna lycka när vi pratar om hållbar konsumtion nästa vecka. Stay tuned och glöm inte 👇

Lämna gärna en kommentar och berätta vad ni tyckte om det här inlägget. Håller ni med mig? Hur tänker ni kring hållbar konsumtion? 🍀


* «Hållbar konsumtion och produktion syftar till att ”göra mer och bättre med mindre” och höja nettovälfärden från ekonomisk verksamhet genom att minska resursanvändning, utarmning och föroreningar under hela livscykeln och samtidigt höja livskvaliteten.»

Direktöversatt från FNs text om de globala målen för hållbar utveckling. Mål 12: Hållbar konsumtion och produktion

Hållbar konsumtion och elefanten i rummet

För ett tag sedan hade jag som ni kanske minns en omröstning här på bloggen om vilket ämne ni skulle vilja fördjupa er lite mer i. Majoriteten av er som röstade valde hållbar konsumtion* och nu har jag sammanställt tre inlägg för att gå lite mer på djupet på just detta.

Jag kommer inte tipsa er om saker ni ska köpa. Ni känner ju mig. Istället vill jag att vi ska gå igenom tre teman som relaterar till hållbar konsumtion. Idag kommer vi att börja med kapitalismen, sedan gå vidare med livscykelperspektiv nästa vecka och därefter avsluta med att prata om hållbar konsumtion och lycka veckan därpå. Dela gärna med er av era tankar kring hållbar konsumtion också. Nu kör vi!


gronamoment.se kapitalismen
Niels Steeman | Unsplash

Pengavinsternas herravälde

Kapitalismen är det ekonomiska system som dominerar de flesta av dagens samhällen. Kapitalism betyder att fabriker och företag ägs av enskilda individer eller andra företag. Med andra ord är det individer och företag (och inte staten eller kooperativ) som äger mest mark och industrier. Inom kapitalismen är det marknadskrafterna (utbud och efterfrågan) som avgör vad, samt hur mycket som ska produceras i form av varor och tjänster. Sverige och många andra västerländska länder är i stort sett kapitalistiska, men staten äger ändå vissa företag. Kapitalismen är en expansiv modell som förutsätter en ständig produktionsökning och bygger på ett mål om ständig ekonomisk tillväxt (kapitalisten ska tjäna mer och mer pengar på tjänster och produkter som konsumenterna köper). Läs mer om grunderna i kapitalismen hos NE.se.

Har vi ett problem eller?

Kapitalismen förstärker ojämlikheter i våra samhällen. Människor blir indelade i klasser där kapitalistklassen är överordnad/ har mer makt än arbetarklassen eftersom arbetarklassen säljer sin arbetskraft till kapitalisterna som i sin tur tjänar större pengar på sitt ägarskap av varor, naturresurser och entreprenörskap. Enligt hjälporganisationen Oxfam gick 82 procent av förmögenhetsökningen i världen till den rikaste procenten av världens befolkning förra året.

Grundförutsättningen för kapitalismen är strävan efter ständig ekonomisk tillväxt och vinst för företag, men den kapitalistiska modellen tar inte hänsyn till negativa konsekvenser för miljön och våra samhällen (utnyttjandet av fattiga människor t.ex.) som uppkommer på grund av ett ständigt ökande användandet av naturresurser. För att nå tillväxt måste företag producera mer och (eller) billigare varor. Det i sin tur betyder att det hela tiden går åt mer naturresurser och innebär en större påfrestning för miljön i förhållande till miljöförstöring, klimatförändringar och föroreningar. Dessa saker gör kapitalismen till ett ohållbart system.

Konsumtionspropaganda, konspirationer och 4 fotbollsplaner var

gronamoment.se reklam
Scott Webb | Unsplash

Reklamen

Kapitalismens grundprincip gör det svårt för oss att konsumera hållbart. Eftersom företagen drivs av vinstsyften peppras vi konsumenter exempelvis med reklam. Vi exponeras för mellan 3000- 20.000 reklambudskap varje dag (helt vansinnigt). Reklamen är så klart till för att vi ska handla mer saker. Detta gäller förstås alla produkter, även sådana som är mer hållbart producerade än andra. För det är ju så att också företag med hållbarhetsinriktning som regel drivs av ett vinstsyfte (för det är så systemet är uppbyggt).

Vi exponeras för mellan 3000- 20.000 reklambudskap varje dag

Reklam skapar lust att konsumera saker utöver de vi faktiskt behöver. Har någon av er haft lust att köpa den där fina sopborsten i trä, trots att det står en fullt fungerande sopborste i plast hemma? Jag räcker i alla fall upp handen på den 🙋. Att köpa den sopborsten hade inte varit ett hållbart val av mig, även om den är mer hållbart producerad än min plastborste; för jag behöver ju inte en ny borste i trä. Reklam bidrar till att skapa behov som vi egentligen inte har och försvårar för oss att agera som hållbara konsumenter.

Planerat åldrande

gronamoment.se planerat åldrande
Tina Rataj-Berard | Unsplash

Företagen har också andra strategier för att få oss att handla mer. Många saker tillverkas numera med ett mål om att de ska gå sönder i förtid genom ett så kallat «planerat åldrande». Det började redan 1924 med glödlampan, när en kartell av världens största glödlampstillverkare gick ihop och bestämde att glödlampor skulle bli ömtåligare och ha en livslängd på max 1000 timmar så att vi måste köpa nya oftare (en uppfinnare har t.ex. sökt patent på en glödlampa som kunde lysa i 100.000 timmar, men den kom aldrig ut på marknaden).

Många saker tillverkas numera med ett mål om att de ska gå sönder i förtid

Har någon av er varit med om att ett föremål har gått sönder och det är omöjligt att hitta en reservdel för att laga det? Det har jag. En liten plastring gick sönder på mitt dammsugarmunstycke för ett tag sedan, så jag ringde till återförsäljare, tillverkare och reservdelsgrossist för att beställa en ny. Av samtliga fick jag rådet att köpa ett nytt munstycke eftersom det inte fanns någonting som kunde användas som reservdel. Andra saker hemma hos mig som «inte gått att reparera» eller varit billigare att köpa nya inkluderar en kaffekvarn (kugghjulet som maler bönorna är utsliten) och en LED-lampa till mitt akvarium (det går inte att öppna plastlocket som skyddar LED-dioderna för att torka bort saltavlagringar från vattnet).

Det senaste avslöjandet jag läste var att Apple medvetet gör gamla mobiler långsammare (enligt dem för att förlänga batteritiden). Jag är personligen skitsur på det. Jag har ärvt min systers telefon och den har fungerat hur bra som helst- fram tills jag gjorde en uppdatering och batteriet blev helt förstört. Jag måste ha laddare med mig vart jag än går och telefonen laddar ut direkt om det är 30% batteri kvar och jag är ute i temperaturer under 10°C. Jag vet inte om mobilen blivit långsammare eller om den plötsligt börjat dra mer än dubbelt så mycket batteri. Vad jag vet, är att det inte är en slump eftersom det hände i samband med att jag installerade en uppdatering.

För er som vill veta mer om planerat åldrande rekommenderar jag dokumentären Glödlamskonspirationen.

En orättvis spelplan

gronamoment.se ekologiskt fotavtryck
Igor Ovsyannykov | Unsplash

Om vi skulle dela all jordbruksmark, alla skogar och all övrig produktiv mark rättvist mellan jordens alla människor skulle var och en ha en yta stor som en fotbollsplan att förfoga över per år. Med andra ord ska all mat jag äter, alla resor jag gör och allt jag konsumerar kunna «utvinnas» ur min fotbollsplan. Om de resurser som krävs för att tillverka exempelvis en ny t- shirt till mig inte finns på min fotbollsplan så har jag börjat använda någon annans fotbollsplan om jag köper den t-tröjan (på fotbollsplanen måste det gå att utvinna 2700 liter vatten, bomull till tyget, energi att producera tröjan och energi att frakta tröjan från produktionsplatsen hem till mig).

Den genomsnittliga svensken lever som om hen hade 4,2 fotbollsplaner att tillgå per år. Living Planet Report 2016 beskriver anledningen till att vi förbrukar så enormt mycket resurser per person, som en kombination av «slit- och slängsamhället», transporter och våra matvanor. Om alla levde som oss skulle vi behöva drygt fyra jordklot. Vi konsumerar helt enkelt för mycket och det kan aldrig vara hållbar konsumtion.

LÄS OCKSÅ
DEL 2:
Hållbar konsumtion och varornas hemliga liv
DEL 3: Om hållbar konsumtion, minimalism och lycka

Lämna gärna en kommentar och berätta vad ni tyckte om det här inlägget. Håller ni med mig? Hur tänker ni kring hållbar konsumtion? 🍀


* «Hållbar konsumtion och produktion syftar till att ”göra mer och bättre med mindre” och höja nettovälfärden från ekonomisk verksamhet genom att minska resursanvändning, utarmning och föroreningar under hela livscykeln och samtidigt höja livskvaliteten.»

Direktöversatt från FNs text om de globala målen för hållbar utveckling. Mål 12: Hållbar konsumtion och produktion.